Muffinsen som Hantverkaren inte ville ha..

Fantastiske Maken hade bursdag på søndag. Som traditionen är, blev han väckt på morgonen av fru och barn, muffin med ljus och presenter.

- Mmm, säger FM. Har du bakat?

Jag stirrar i taket, på jakt efter flera bajsrør. eller någon annan conversation piece. Finner inget.

- Nää. Hade den hemma.

- Hade du muffin hemma? Men vad med den nya slanka linjen, ifrågasätter FM.

- Ikke skyldig, førsvarar jag mig. Gravida Vänninan hade de med sig när hon kom på besøk i torsdags.

- Är detta en gammal muffin, frågar FM. Är det.. är det de muffinsarna som GV hade med sig, som hennes arbetskamrat hade lagat?

Jag fortsätter att stirra i taket. Taket stirrar tillbaka, men ger mig inga geniala ideer om fångande conversation pieces.

- Men.. Skulle inte du bjuda Hantverkaren och Rørläggaren på dem på fredag?

- Jag gjorde det! Det åt bara inte upp alla!

- Så, fortsätter FM obønhørligt vidare. Detta ar en muffin, bakat av en arbetskollega av en vännina till dig, som du har prøvd att pusha vidare till Hantverkaren, som han inte vill ha?

- Typ. Säger jag. Man får väldigt ont i nacken av att stirra i taket så länge.

Ett smil brer sig øver FMs läppar.

- Jag är glad øver att du inte längre sätter listan så väldigt høgt, älskling. Det gør det lite lättare før mig.

Jag vet inte vad jag ska säga. Tanken på att jag inte ska bli väckt av Pasqual kaka, men av veckogamla muffins som ingen annan ville ha på min bursdag är inte tilltalande.

- Det är undantagstillståd nu när Amanda är så liten, Jag hann inte baka, provar jag mig, men får inget svar. FM smilar brett. The pressure is off. Han behøver inte stressa infør MIN bursdag. Før honom är det viktigare än om han får en ny eller kasserad muffin på sin.

Och jag måste bara inse. Livet ÄR annorlunda med barn..