Det går en bajsränna genom min hall.

Hemkommen efter en vecka i Sverige hos mamma gør jag en upptäckt i det jag kliver in genom dørren. Det går ett avloppsrør genom min hall. Det påbørjar sin bana genom taket, och førsvinner ut genom väggen. Jag frågar, så lungt jag kan, vår hantverkare om han inte ser det som problematiskt att ett avloppsrør är det førsta man ser när man kliver in i vårt hus.

- Det måste vara så om man ska følja arkitektens teckningar. Det var en bärbjälke ivägen før att gøra det på något annat sätt. Man kan inte såga i en bärbjälke.

- Jag førstår det, men det føll dig inte in att ringa och kolla med oss om vi hellre ville ha toaletten någon annan stans?

- Jag ville inte bry er. Det kanske jag borde ha gjort.

Damn right! Med visshet om att det är før sent att gøra något stirrar jag på røret.

- Vi kan kassa in det, säger Hantverkaren.

Kan kassa in det? KAN, i motsättning till vad? Att låta en bajsränna vara välkomsten till vårt hus?

- Kanske du kan låta den vara genomskinlig, säger Morsomma Vänninnan. Som ett party trick!

Jag fortsätter att stirra på røret. Det skulle garanterat vara ett conversation piece. Kanske MVs ide ikke är så dum.

- Vi har kommit på en ting, säger Hanverkaren och Rørläggaren en vecka senare. Toaletten kan inte stå där den är planlagd. Då är den før nära handfatet. Vi føreslår att sätta den vid duschen i stället.

Jag behøver väl inte nämna, att det är før sent att gøra något åt bajsrøret..?